Stora delar av Sverige drabbades
År 1668 börjar hysterin som skulle komma att beröva omkring 300 personer livet. Men både innan och efter Det stora oväsendet har kvinnor och män som ansetts besitta övernaturliga krafter anklagats, torterats och avrättats.
Här kan du läsa mer om hur processerna sett ut i olika delar av Norden.
ÅLAND | HÄRJEDALEN | DALARNA | JÄMTLAND | GÄSTRIKLAND | NÄRKE | UPPLAND | HÄLSINGLAND | MEDELPAD | ÅNGERMANLAND | VÄSTERBOTTEN | VÄSTMANLAND | SÖDERMANLAND | BOHUSLÄN | SMÅLAND | SKÅNE
ÅLAND | HÄRJEDALEN | DALARNA | JÄMTLAND
GÄSTRIKLAND | NÄRKE | UPPLAND | HÄLSINGLAND | MEDELPAD
ÅNGERMANLAND | VÄSTERBOTTEN | VÄSTMANLAND
SÖDERMANLAND | BOHUSLÄN | SMÅLAND | SKÅNE
1665 – 1670
Häxprocessen på Åland äger rum åren innan Det stora oväsendet bryter ut i Sverige. Processen anses vara den första stora häxprocessen innan Det stora oväsendet. Tidigare hade straffet för trolldom varit böter, men här lyfts för första gången trolldom som en fråga om djälvspakt. Genom att se ett samband mellan trolldom och Satan, likt man tidigare gjort i andra länder där häxprocesser var vanliga, förvandlas straffet för trolldom till dödsstraff.
Anklagade: 14 personer
Avrättade: 7 personer
1668 – 1672
Det stora oväsendet börjar i Älvdalen, men den första Gertrud pekar ut var Märet Jonsdotter i Lillhärdal. Därför skickas protokollet, Gertrud och ytterligare ett vittne till Lillhärdal så att rannsakningen kan göras på plats i Härjedalen.
Anklagade: omkring 62 personer
Avrättade: troligtvis 8 personer
1668 – 1672
När häxväsendet når Dalarna tar bybornas rädsla snabbt över. I juni 1668 inleds de första förhören, och tio månader senare fastställs dödsdomarna mot de första sju häxanklagade till halshuggning och att brännas på bål. De dödsdömda avrättas i maj 1669.
Anklagade: minst 233 personer
Avrättade: 47 personer
och ytterligare minst 4 personer dog i fängelset innan avrättningen verkställdes
1673 – 1674
Sjuåriga Brita Olofsdotter vittnar på hösten 1673 om att den 50-åriga pigan Karin Larsdotter vid åtta tillfälle har tagit henne till Blåkulla. Allvarliga uppmaningar leder till att Karin till slut erkänner sig skyldig, men rätten i Undersåker valde att skjuta upp beslutet. Vid nästa laga ting, omkring ett år senare, döms Karin Larsdotter till döden.
Anklagade: 4
Avrättade: 1
1674 – 1675
Då trolldom och vidskepelse ses som ett brott mot Gud spelar kyrkan en central roll under processerna. Många kyrkoherdar eldar på processerna, men inte Gävles kyrkoherde, Fontelius. När han vägrar läsa den rikstäckande häxbönen anklagas hans hustru Katarina Bure för trolldom. Hon döms, trots nekande, till döden. Innan dödsdomen meddelades hinner Katarina Bure fly till Stockholm.
En som inte hinner fly är Catharina Nilsdotter Grijs. Catharina pekas ut av sin egen son, Johan Grijs, som i historieböcker kallas för Gävlepojken. Efter moderns avrättning skickas Johan till släktingar i Stockholm.
Kyrkoherde Fontelius kamp för att rentvå sin hustru leder till att häxhysterin får ett slut i Stockholm 1676.
Anklagade: XX
Avrättade: troligtvis 36 personer
1673 – 1674
I mars 1675 flyr Katarina Bure och kyrkoherden Fontelius till Stockholm. I hennes frånvaro dömmer kommissionen i Gävle henne till döden, men målet överflyttas till trolldomskommissionen i Stockholm. I väntan på prövning sitter Katarina Bure fängslad på Örebro slott. Hon släpps och frikänns i samband med Det stora oväsendets upplösning år 1676.
Anklagade: XX
Avrättade: 0
1675 – 1676
Många barn pekar ut olika kvinnor. Bland annat pekar fjortonåriga Kerstin Persdotter ut sin styvmor och sju andra kvinnor. En annan pojke utpekar nio kvinnor, men hans anklagelser avfärdades som illusioner och han körs ut ur Uppsala. Två anklagade kvinnor från Vendel, Malin Eriksdotter (80) och dottern Maria Nilsdotter (50), avrättas efter att de bekänner inför tingsrätten att de ridit till Blåkulla på en kvast och att de haft sex med Satan. Ytterligare personer anklagas och dödsdöms, men fallen läggs ner efter avslöjandet om den falska häxprocessen i Stockholm.
Anklagade: minst 33 personer
Avrättade: minst 2 personer
1671 – 1675
Våren 1670 avrättas åtta kvinnor i Ovanåker och två år senare avrättas ytterligare åtta. Skräcken sprider sig över Hälsingland och en trolldomskommission utses i oktober 1672. Kommissionen leds av Gustaf Rosenhane. Gustaf var kritisk till häxanklagelserna och verkar för att de som inte erkänt frivilligt ska frikännas.
Avrättningar ägde rum i Trönö, Norrala, Forsa, Rogsta, Delsbo, Alfta, Bollnäs och Järvsö, men exakt var halshuggningarna fullbordas går inte att säga säkert. 49 av de 51 avrättade är kvinnor. Ytterligare anklagade döms till hudstrykning och att stå kyrkplikt, att sitta stock, ris i hand, löpa gatlopp genom 80 man och/eller böter.
Anklagade: minst 200 personer
Avrättade: minst 51 personer
1675 – 1676
En av de som anklagas i Medelpad är Karin från Ön, som ställs inför rätten under ett vårting i Borgsjön den 18 maj 1674. Som vittne mot Karin står nioåriga Mårten. Rätten anser att det krävs kraftigare skäl till en fällande dom.
Anklagade: minst 27 personer
Avrättade: minst 4 personer
1675 – 1676
När rädslan för Satan och Blåkulla väl får fäste i Ångermanland plågas landskapet redan av hunger och missväxt. I oktober 1674 anklagas 102 personer i Härnösand och motsvarande antal i Torsåker. Månaden efter avrättas åtta av de anklagade personerna i Härnösand och ytterligare två månader senare avrättas ytterligare två. Sistnämnda två är gravida när dödsstraffet ska verkställas, varför avrättningen skjuts upp till efter födseln. Även Sollefteå, Boteå, Säbrå och Nordingrå drabbas hårt. I sistnämnda ort inleds den enskilt största häxprocessen i svensk historia, där 113 personer rannsakas under en period om två veckor. Trolldomskommissionen hinner upplösas innan domarna i Nordingrå avklaras.
Anklagade: omkring 350 personer
Avrättade: minst 119 personer
1675 – 1676
I Västerbotten väger de anklagades röster tyngre än barnens. Även om församlingen i Lövånger begär en kommission i mars 1675 tillsätts aldrig någon sådan. I stor utsträckning avfärdas Blåkulla som ”Satans illusioner”. Det är dock flera personer som ställs inför rätta och minst sju dödsdomar avkunnas, men innan domarna fastställs hinner hysterin få ett slut.
Anklagade: okänt
Avrättade: 0 personer
1675 – 1676
I maj 1675 kommer den 12-årige Gävlepojken till Katarina församling i Stockholm efter att ha pekat ut sin mor som avrättats för trolldom. Gävlepojken berättar ingående om Blåkulla, och snart börjar även andra barn i kvarteret att ta efter.
Rätten är först ovillig att påbörja rannsakningar, men när oroliga föräldrar börjar vända sig till kyrkan utses en kommission. Första domen faller den 24 april 1676. Åtta kvinnor avrättas och ytterligare en kvinna tar sitt liv i fängelset innan lögnerna avslöjas. En av de avrättade kvinnorna bränns levande på bål när hon vägrar att erkänna.
Den 11 september 1676 bryter Annika Thomsdotter samman i rätten. Sammanbrottet leder till att flera vittnen ger efter och lögnerna avslöjas.
Gävlepojken och Lisbeth Carlsdotter, de vittnen som är mest drivande under processen, döms till döden. Den femtonåriga flickan som vittnat mot sin mor och moster döms bland annat till att piskas med ris. Piskningen tar hennes liv.
Anklagade: XX
Avrättade: 8 personer
1669 – 1672
Trolldomsprocesserna i Bohuslän följer ett annat mönster än de tillhörande Det stora oväsendet. Istället för utpekningar från barn som säger sig ha blivit bortrövande till Blåkulla kommer anklagelserna från vuxna. Ofta beskylls kvinnor för att ha förorsakat dåligt väder eller sjukdom.
Processerna i Bohuslän följer dansk trolldomslag och tortyr är vanligt förekommande. Dessutom används prov såsom vattenprov, viktprov eller tårprov för att försöka bevisa den anklagade som skyldig, följt av tortyr tills hon bekänner och pekar ut andra.
Anklagade: minst 49 personer
Avrättade: 28 personer
och ytterligare 9 kvinnor dog i fängelset
1604 – 1619
Häxprocesserna i Småland sker före Det stora oväsendet. Faktum är att större delen av de processer som sker i Sverige före 1668 inträffar just i Småland.
I Skåne förekommer inga processer kopplade till Det stora oväsendet. Däremot äger häxprocesser rum vid ett antal olika tidpunkter i slutet av 1500-talet, mitten av 1600-talet och början av 1700-talet.
Skava klockor och Blåkullafärder
De historier som berättades om de häxanklagade under Det stora oväsendet grundade sig i en stark folktro. Många utsagor liknande varandra och begreppen var återkommande.