Hur kunde det hända?

Idag kan det vara svårt att förstå besluten om att avrätta människor på grund av misstankar om trolldom. Hundratals människor blev häxanklagade.

För att förstå hur det kunde hända måste man känna till hur maktstrukturen i det svenska samhället såg ut för bara några hundra år sedan.

Tuffa tider gav idealisk grogrund

Åren innan Det stora oväsendet bröt ut var en orolig och svår tid. De många krig som varit hade satt sina spår, bondebefolkningen hade tvingats ge bort stora delar av sina ägor i skatt och  invånarna led av dåliga skördar. Hårdast drabbades de mest avlägsna delarna av landet. Hjälpen uteblev och präster predikade om en mörk kamp. I kyrkan talades det om en kamp mellan gudaväsen och en ond djävul – en djävul som ville åt de fattiga människornas själar. Ingen människa tvivlade på Satan existens.

Naturen som läkemedel

Sedan urminnes tider har människan levt nära naturen. Den som hade magiska krafter fick en hög ställning i samhället. Så småningom smälte naturfolkets seder samman med munkarnas kunskap om läkeväxter. Under 1500-talet gjordes skillnad på vit och svart magi.

Religionsstrider mellan katoliker och protestanter påverkade kyrkans syn på naturläkemedel. Kanske kände prästerna sig hotade av ”de kloka gummornas” makt. Lövjeri blev straffbart och den som hade kunskap om botande löpte större risk att bli anklagad för trolldom.

Kvinnor som farliga
– blev häxanklagade

Könsfördelningen hos de häxanklagade, både i Sverige och i större delen av Europa, var påfallande skev. Det hände att män häxanklagades, men över 80% av de som anklagades och avrättades var kvinnor. Varför?

1487 publicerades boken Malleus Maleficarum, på svenska översatt till Häxhammaren. Häxkammaren blev den mest sålda boken i Europa (efter Bibeln). I boken beskrivs hur kvinnor genom sin svagare natur och klenare intellekt är mer mottagliga för Satans lockelser. Allmänt spridda föreställningar om vad som är häxeri och hur det ska oskadliggöras upprepas och idéerna får än starkare fäste.

Man kan tänka sig att även andra berättelser kom att ha starkt inflytande på såväl kyrkan som folket. Varken den bibliska bilden av Eva som svekfull, otrogen och instabil, eller den grekiska medicinens läror om kvinnan som kall och fuktig är helt oproblematiska. Dessutom kan man tänka sig att kvinnans livmoder och sexualitet kan ha gett upphov till obehag och en misstänksamhet. Att som kvinna ha sex i annat syfte än för att skaffa barn ansågs inte normalt, utan närmast som en handling förknippad med Satan. Detta syns tydligt i rättegångsberättelser om de trolldomsanklagade kvinnornas påstådda blåkullafärder, där anklagelser om sex är vanligt. 

En fråga om makt

Redan i landskapslagarna – de lagar som gällde innan Det stora oväsendet – är förgörning och kätteri förenat med dödsstraff. Förgörning innebar magisk skadegörelse mot människor eller djur. Häri inkluderades giftmord. Kätteri var att sprida falska läror.

För att avgöra vad som var trolldom förlitade sig rätten till kyrkans män. Dessa trodde att trollkonor ingått ett förbund med Satan (pactum). Det innebar att de trolldomsanklagade – häxanklagade – både var kättare och ansågs ha tagit avstånd från Gud. Der gjorde att handlingar av trolldom kom att ses som ett brott mot Gud. 

När synen på trolldom ändrades och Satan blev inblandad blev hotet mot hela den kristna världsordningen överhängande. De som hade makt – kyrkan och staten – såg hur de anklagade skulle komma att introducera och frammana en ny samhällsordning. Plötsligt sågs de trolldomsanklagade som ett hot och det blev en drivkraft för kyrka och stat att bekämpa ”häxorna” med alla medel. 

Ryktesspridning

När idén om trollkonor och trolldom väl etablerats och anklagelserna började ta fart blev de så gott som självgående. Kyrkan eldade på folkets rädsla genom att exepelvis läsa ”häxbönen” för att skydda mot trolldom. Men än större roll spelade folket själva. Den hysteri som pågick mellan 1668-1676 spred sig i första hand ryktesvägen, från by till by. Nitiska och envetna häxjägare trädde fram och påskyndade processen. Grannar angav varandra. Visgossar påstod sig kunna se vem som var häxor och kunde på så sätt ta betalt både av häxjägare och av dem som inte ville riskera att bli angivna.

Barnens roll är utmärkande för Det stora oväsendet. Att föra barn till Blåkulla ansågs som det allvarligaste brottet och barn tvingades att erkänna nattliga färder. Ett vittnesmål var tillräckligt för att den häxanklagade skulle tas till förhör och torteras. Många valde att erkänna för att slippa tortyr och få en plats i himlen. De tvingades ange andra vilket bidrog till att häxhysterin växte.

 

 

{

Det var hemska tider med kyrklig makt och angiveri. Allt som var annorlunda var misstänksamt och det är lätt att dra paralleller till dagens samhälle.

Jag läser sällan historiska romaner men denna gav verkligen ökade kunskaper i något jag känner mig väldigt dåligt bevandrad i. Är oerhört imponerad av den tid för forskning som Annika Andebark måste ha lagt ner, inte minst i att tyda dåtidens skrifter.

- Cecilia Agemark

Bokcillen

Vill du lära dig mer
om trolldomsprocesser?

Vill du lära dig mer
om trolldomsprocesser?


Kontakt

Det är viktigt att lyfta och våga prata om det hundratals kvinnor och män utsatts för i Sverige. 

 

1 + 3 =