Ett satans påfund
Trolldomsprocess, häxprocess, häxeriprocess och häxjakt är alla begrepp för den masshysteri som pågick i kristna delar av Europa från 1400-talet och in på 1700-talet. Jakten på ”häxor” ledde till att otaliga personer, mestadels kvinnor, anklagades, utfrågades och i vissa fall även avrättades.
I Sverige började häxhysterin 1668, men redan tidigare hade det förekommit trolldomsprocesser i Sverige.
Avrättning av trollkonor
1608 blev blev delar av bibeln svensk lag. Där stod det ”En trollkona ska du icke låta leva”.
När häxhysterin spreds över landet fylldes fånghålorna med häxanklagade som väntade på hovrättens dom. Därför tillsattes trolldomskommissioner. Deras beslut kunde inte överklagas och avrättningen skedde omedelbart efter avslutad rannsakning.
1378
Kyrkan äger mer än 1/8 av Sveriges jord
1471
De äldsta trolldomsanklagelserna man känner till i Sverige var riktade mot Karin och Birgitta Andersdotter. Karin och Birgitta var så kallade ”kloka gummor”, alltså en typ av naturläkare. Ofta använde dessa kloka gummor eller gubbar huskurer och ibland även trollramsor och vidskepelse. I Arboga stads tänkebok – en bok för rättegångsprotokoll och andra anteckningar kring juridisk och politisk händelser – från år 1471 kan man läsa att Karin och Birgitta Andersdotter ställdes inför rätta för just trolldom. Det framgår inte om de avrättades.
1492
Den första personen man med säkerhet vet avrättades i Sverige för trolldom var Eric Clauesson. Vid tidpunkten fanns ingen lag för trolldom, utan fallet sågs som en kättarprocess. I Stockholm stads tänkebok från 1492 kan man läsa att Eric erkänt att han vänt sig till djävulen för att bli hjälpt ur fattigdomen. Han erkände att han träffat djävulen och därmed frånvänt och förnekat Gud vid nio tillfälle, och att han stulit av sin husbonde.
För stölden dömdes Eric Clauesson till att steglas och hängas. Men att motsätta sig den etablerade trosuppfattningen sågs som ett värre brott än stölden. Faktum är att det sågs som det värsta brottet av dem alla. För sitt religiösa brott och kätteri dömdes Eric till att brännas på bål.
1520 - 1568
Tidsperioden inleddes med Stockholms blodbad och inbördeskrig. På Västerås riksdag 1527 drog Gustav Vasa in kyrkans gods till staten och avskaffade katolicismen i Sverige.
Sverige gjorde han till ett arvfurstendöme.
Efter Gustav Vasas bortgång 1560 kröntes hans äldste son, Erik till kung. Konflikter mellan Gustav Vasas söner ledde fram till att Johan III kröntes till kung i januari 1569.
1569 - 1600
Eftersom Johan III:s drottning var katolik hoppades de svenska katolikerna att katolicismen skulle återinföras i Sverige. Efter Johan III död använde Karl IX religionen som en förevändning att starta ett religionskrig mot Sveriges nya kung, Johan III:s son Sigismund som redan var kung i Polen och troende katolik.
1378
Kyrkan äger mer än 1/8 av Sveriges jord
1471
De äldsta trolldomsanklagelserna man känner till i Sverige var riktade mot Karin och Birgitta Andersdotter. Karin och Birgitta var så kallade ”kloka gummor”, alltså en typ av naturläkare. Ofta använde dessa kloka gummor eller gubbar huskurer och ibland även trollramsor och vidskepelse. I Arboga stads tänkebok – en bok för rättegångsprotokoll och andra anteckningar kring juridisk och politisk händelser – från år 1471 kan man läsa att Karin och Birgitta Andersdotter ställdes inför rätta för just trolldom. Det framgår inte om de avrättades.
1492
Den första personen man med säkerhet vet avrättades i Sverige för trolldom var Eric Clauesson. Vid tidpunkten fanns ingen lag för trolldom, utan fallet sågs som en kättarprocess. I Stockholm stads tänkebok från 1492 kan man läsa att Eric erkänt att han vänt sig till djävulen för att bli hjälpt ur fattigdomen. Han erkände att han träffat djävulen och därmed frånvänt och förnekat Gud vid nio tillfälle, och att han stulit av sin husbonde.
För stölden dömdes Eric Clauesson till att steglas och hängas. Men att motsätta sig den etablerade trosuppfattningen sågs som ett värre brott än stölden. Faktum är att det sågs som det värsta brottet av dem alla. För sitt religiösa brott och kätteri dömdes Eric till att brännas på bål.
1520 - 1568
Tidsperioden inleddes med Stockholms blodbad och inbördeskrig. På Västerås riksdag 1527 drog Gustav Vasa in kyrkans gods till staten och avskaffade katolicismen i Sverige.
Sverige gjorde han till ett arvfurstendöme.
Efter Gustav Vasas bortgång 1560 kröntes hans äldste son, Erik till kung. Konflikter mellan Gustav Vasas söner ledde fram till att Johan III kröntes till kung i januari 1569.
1569 - 1600
Eftersom Johan III:s drottning var katolik hoppades de svenska katolikerna att katolicismen skulle återinföras i Sverige. Efter Johan III död använde Karl IX religionen som en förevändning att starta ett religionskrig mot Sveriges nya kung, Johan III:s son Sigismund som redan var kung i Polen och troende katolik.
1600 - 1650
Efter att Karl IX tagit makten blev religion mer av politik. Många katoliker flydde utomlands. På kontinenten pågick det 30-åriga kriget – ett religionskrig mellan katoliker och protestanter.
1617 förbjuder riksdagen i Örebro katoliker att vistas i Sverige.
1608
1608 fick Sverige sin första tryckta lagbok. Tidigare lästes lagen ur avskrifter, men avskrifterna hade inte alltid gjorts korrekt. Därför fanns det inte någon enhetlig lag i Sverige.
Riksdagen kunde inte enas om nya lagar, därför bestod den tryckta lagboken av de medeltida landskapslagarna och Kristoffers landslag (stadfäst 1442). Kyrkobalken kunde inte återanvändas eftersom Sverige bytt religion. Istället tillfogades ett utdrag ur Gamla testamentet. Det var så stadgandet ”En trollkona ska du icke låta leva” blev svensk lag.
1617
Sju kvinnor avrättas i Finspång. Förmodligen brändes de levande på bål.
Finspång låg då i Hertiginnan Maria Elisabets och Hertig Johans hertigdöme Östergötland. Hertiginnan Maria Elisabet (dotter till Karl IX) och Johan (son till Johan III) var väldigt pådrivande i processen och på deras order användes både tortyr och vattenprov.
Ofta benämns processen om trolldom i Finspång som den första stora trolldomsproessen i Sverige.
1617
Danmark och Norge får en gemensam häxlag.
1650
Präster blir ett eget stånd. Sockenstämman fick legal bekräftelse
1650 - 1674
Efter att drottning Kristina konverterat till katolicismen år 1654 blev ortodoxin än mer inskränkt och präglade en stor del av människans liv på ett sätt som vi har svårt att föreställa oss. Från 1655 förbjöd Religionsstadgan katolsk verksamhet och annan irrlära. Senare tar Religionsplakatet över styrningen av bibeltolkningen och all kättersk litteratur censureras och förbjuds. Varje invandrare ställdes under kyrklig kontroll
1664
Blåkulla nämns för första gången i ett protokoll från Älvdalen
1667-1672
Trolldomsprocesser sker runtom i Dalarna.
Trolldomsprocesserna i Älvdalen pågick mellan 1667 och 1671. Processerna i Mora, byarna Oxberga och Gopshus samt i Orsa började två år senare (1669–1671). I Ocklebo pågick de mellan 1674 och 1675.
1667
Startskottet för trolldomsprocesserna i Sverige var när Gertrud, vid tillfället bosatt hos sina släktingar i Älvdalen, var ute och vallade getter med Lissle-Mats och de båda barnen blev osams.
Lissle-Mats berättade att Gertrud gått över älven.
Av protokollet i september framgår att ryktet rapporteras omedelbart till kyrkoherden. Länsman tog fickan till förhör, men Gertrud nekade under hela 1667 till samröre med Djävulen.
dhenne gången kunde han inthet få någon bekännelse af henne, före än andre gången näst dher efter, dock medh Gertrudh store anfächtande hvilken af Satan mycket ähr plågad vorden före än hon kunde bekänna.
1668
Under vintern berättade Erich för sin mor om uppenbarelser han haft under sommaren när han gått vall. Han berättade också att Gertrud fört hans lillasyster Anna med sig till Blåkulla. Gertrud kallades återigen till förhör. Först vid tredje förhöret erkände hon. Den 22 maj 1668 skrev länsman Lars Olofsson ett brev till fogden i Österdalarna att kvinnan (Gertrud)
”bekienner sig hafva varit åstadh och medh sigh soopequasten hafua haft up till Klockorna och skafvit; dhen onda hafuer tagit deht dhe skofvo, och så foro the till rummet dher dhe blefvo församlade”
Människorna var övertygade om att djävulens tjänare for till kyrkklockorna när det var jul och påsk för att skava helig malm från klockorna. Malmen lades sedan i pungar som de fått av djävulen. Moraprosten Elof Skragge förklarade detta beteende på följande sätt.
”der jti de skulle läggia det de skafvit hafva af klockorne, tillijka medh en steen, det dhe hafva skafvit måste dhe nedsänkia i hafvet och säija: Såsom detta alldrigh kommer til Klockan igen, så kommer alldrigh min siähl til Himmelen”.
Den 4-13 september ägde den första rannsakningen rum i Älvdalen. Flera av de dödsdömda sändes till Falun i väntan på att hovrätten skulle fastställa domen. Den 10 december 1668 är det ordinarie ting och ytterligare tre kvinnor – Bond Elin, Brita Andersdotter och Pell Marit – döms till döden.
1669
Den 19 maj brann de första häxbålen i Älvdalen. Gyris-Marit och Knåpar-Elin hade redan avlidit i fängelset. Dessutom hade Mats Mickelssen avlidit på vägen mellan Falun och Älvdalen.
Häxhysterin spreds från Älvdalen till Mora. Efter fjärdingstinget i juni sändes en begäran till Stockholm om att en trolldomskommission skulle tillsättas.
Den 12 augusti kom den nybildade trolldomskommissionen till Mora. I nio dagar hölls förhör både i sockenstugan och kaplansgården och den 23 augusti dömdes 23 av 60 anklagade till döden. 15 av dessa skulle avrättas dagen efter.
Den 24 augusti gick fjorton kvinnor och en man till en sandudde som låg mitt emot kyrkan på andra sidan älven. Sedan de halshuggits lyftes deras kroppar upp på de iordningställda bålen – sju på det första bålet, fem på det andra och tre på det tredje. Ögonvittnen beskrev det som “ett gräsligt spektakel”.
1671
1674-1675
Den trolldomskommission som utsågs för Ångermanland och Gästrikland var den största kommissionen under Det stora oväsendet. Kommissionen utsågs i mars 1674 och delades i december upp i två delar. Innan kommissionens verksamhet stoppades för utredning i maj 1675 hade närmare 150 personer avrättats, varav 27 från den Södra trolldomskommissionens område.
1676
Den 24 april 1676 dömdes tre kvinnor till döden i Stockholm (Britta Sippel, Anna Sippel och Anna Månsdotter). Ett av rättens huvudvittnen var Johan Grijs, 12 år, som kommit från Gävle ett år tidigare när han blivit moderlös efter att hans mor avrättats för trolldom. Ytterligare två domar föll innan ett vittne bröt samman i rätten och erkände att hon ljugit.
1600 - 1650
Efter att Karl IX tagit makten blev religion mer av politik. Många katoliker flydde utomlands. På kontinenten pågick det 30-åriga kriget – ett religionskrig mellan katoliker och protestanter.
1617 förbjuder riksdagen i Örebro katoliker att vistas i Sverige.
1608
1608 fick Sverige sin första tryckta lagbok. Tidigare lästes lagen ur avskrifter, men avskrifterna hade inte alltid gjorts korrekt. Därför fanns det inte någon enhetlig lag i Sverige.
Riksdagen kunde inte enas om nya lagar, därför bestod den tryckta lagboken av de medeltida landskapslagarna och Kristoffers landslag (stadfäst 1442). Kyrkobalken kunde inte återanvändas eftersom Sverige bytt religion. Istället tillfogades ett utdrag ur Gamla testamentet. Det var så stadgandet ”En trollkona ska du icke låta leva” blev svensk lag.
1617
Sju kvinnor avrättas i Finspång. Förmodligen brändes de levande på bål.
Finspång låg då i Hertiginnan Maria Elisabets och Hertig Johans hertigdöme Östergötland. Hertiginnan Maria Elisabet (dotter till Karl IX) och Johan (son till Johan III) var väldigt pådrivande i processen och på deras order användes både tortyr och vattenprov.
Ofta benämns processen om trolldom i Finspång som den första stora trolldomsproessen i Sverige.
1617
Danmark och Norge får en gemensam häxlag.
1650
Präster blir ett eget stånd. Sockenstämman fick legal bekräftelse
1650 - 1674
Efter att drottning Kristina konverterat till katolicismen år 1654 blev ortodoxin än mer inskränkt och präglade en stor del av människans liv på ett sätt som vi har svårt att föreställa oss. Från 1655 förbjöd Religionsstadgan katolsk verksamhet och annan irrlära. Senare tar Religionsplakatet över styrningen av bibeltolkningen och all kättersk litteratur censureras och förbjuds. Varje invandrare ställdes under kyrklig kontroll
1664
Blåkulla nämns för första gången i ett protokoll från Älvdalen
1667-1672
Trolldomsprocesser sker runtom i Dalarna.
Trolldomsprocesserna i Älvdalen pågick mellan 1667 och 1671. Processerna i Mora, byarna Oxberga och Gopshus samt i Orsa började två år senare (1669–1671). I Ocklebo pågick de mellan 1674 och 1675.
1667
Startskottet för trolldomsprocesserna i Sverige var när Gertrud, vid tillfället bosatt hos sina släktingar i Älvdalen, var ute och vallade getter med Lissle-Mats och de båda barnen blev osams.
Lissle-Mats berättade att Gertrud gått över älven.
Av protokollet i september framgår att ryktet rapporteras omedelbart till kyrkoherden. Länsman tog fickan till förhör, men Gertrud nekade under hela 1667 till samröre med Djävulen.
dhenne gången kunde han inthet få någon bekännelse af henne, före än andre gången näst dher efter, dock medh Gertrudh store anfächtande hvilken af Satan mycket ähr plågad vorden före än hon kunde bekänna.
1668
Under vintern berättade Erich för sin mor om uppenbarelser han haft under sommaren när han gått vall. Han berättade också att Gertrud fört hans lillasyster Anna med sig till Blåkulla. Gertrud kallades återigen till förhör. Först vid tredje förhöret erkände hon. Den 22 maj 1668 skrev länsman Lars Olofsson ett brev till fogden i Österdalarna att kvinnan (Gertrud)
”bekienner sig hafva varit åstadh och medh sigh soopequasten hafua haft up till Klockorna och skafvit; dhen onda hafuer tagit deht dhe skofvo, och så foro the till rummet dher dhe blefvo församlade”
Människorna var övertygade om att djävulens tjänare for till kyrkklockorna när det var jul och påsk för att skava helig malm från klockorna. Malmen lades sedan i pungar som de fått av djävulen. Moraprosten Elof Skragge förklarade detta beteende på följande sätt.
”der jti de skulle läggia det de skafvit hafva af klockorne, tillijka medh en steen, det dhe hafva skafvit måste dhe nedsänkia i hafvet och säija: Såsom detta alldrigh kommer til Klockan igen, så kommer alldrigh min siähl til Himmelen”.
Den 4-13 september ägde den första rannsakningen rum i Älvdalen. Flera av de dödsdömda sändes till Falun i väntan på att hovrätten skulle fastställa domen. Den 10 december 1668 är det ordinarie ting och ytterligare tre kvinnor – Bond Elin, Brita Andersdotter och Pell Marit – döms till döden.
1669
Den 19 maj brann de första häxbålen i Älvdalen. Gyris-Marit och Knåpar-Elin hade redan avlidit i fängelset. Dessutom hade Mats Mickelssen avlidit på vägen mellan Falun och Älvdalen.
Häxhysterin spreds från Älvdalen till Mora. Efter fjärdingstinget i juni sändes en begäran till Stockholm om att en trolldomskommission skulle tillsättas.
Den 12 augusti kom den nybildade trolldomskommissionen till Mora. I nio dagar hölls förhör både i sockenstugan och kaplansgården och den 23 augusti dömdes 23 av 60 anklagade till döden. 15 av dessa skulle avrättas dagen efter.
Den 24 augusti gick fjorton kvinnor och en man till en sandudde som låg mitt emot kyrkan på andra sidan älven. Sedan de halshuggits lyftes deras kroppar upp på de iordningställda bålen – sju på det första bålet, fem på det andra och tre på det tredje. Ögonvittnen beskrev det som “ett gräsligt spektakel”.
1671
1674-1675
Den trolldomskommission som utsågs för Ångermanland och Gästrikland var den största kommissionen under Det stora oväsendet. Kommissionen utsågs i mars 1674 och delades i december upp i två delar. Innan kommissionens verksamhet stoppades för utredning i maj 1675 hade närmare 150 personer avrättats, varav 27 från den Södra trolldomskommissionens område.
1676
Den 24 april 1676 dömdes tre kvinnor till döden i Stockholm (Britta Sippel, Anna Sippel och Anna Månsdotter). Ett av rättens huvudvittnen var Johan Grijs, 12 år, som kommit från Gävle ett år tidigare när han blivit moderlös efter att hans mor avrättats för trolldom. Ytterligare två domar föll innan ett vittne bröt samman i rätten och erkände att hon ljugit.
1700-talet
och framåt
1704
1704 avrättades Anna Eriksotter, 80 år, efter erkännande om att hon ”utfört konster” på prästen Nils Jonsson. Halva prästens ansikte hade blivit förlamat. Anledningen till att Anna utfört dessa konster var att prästen betett sig ”något vidrigt” mot Anna när hon förlorade jobbet som piga hos prästen. Anna var den sista som avrättades för trolldom i Sverige.
1734
1757-1761
Närmare 100 år efter att Det stora oväsendet bröt ut i Dalarna var det dags igen. Denna gången stod 13 kvinnor och 5 män anklagade för trolldom.
En stor del boskap dör plötsligt i Åls församling, Dalarna. Boskapet var orkeslösa och hade kala fläckar på sina ryggar. Händelsen startar ett rykte om att det finns ”trollpackor” i församligen. Tonårsdrängen Erik Johansson nappar på ryktet och börjar ta till med olika knep för att börjar sprida rykten om att avslöja de förmodade trollpackorna. Han sprider rykten om att grannkvinnor haft samlag med Djävulen, skryter om hur han varit i kontakt med dem och pekar ut fyra kvinnor. Konsekvenserna för de utpekade kvinnorna blir stora; de blir både förföljda, utsatta för kyrkotukt och utfrysta ur församlingen.
Den process som inleds år 1757 liknar Det stora oväsendet i det att barn sades ha kidnappats till Blåkulla. Denna gång spelar dock skadegörelse genom magi en mer central roll.
Efter tortyr erkänner de anklagade. Rättegången pågår i tre veckor, men när det framkommer att de erkänt efter tortyr frias de. Fallet uppmärksammas av grevinnan Charlotte Taube såg till att kvinnorna fick skadestånd och tack vare henne finns tortyren dokumenterad. De tvingades hänga nakna i handklovar en hel natt. En kvinna förlorade sina fingrar under tortyren.
Enbart på grund av en av helt barnsliga orimligheter sammansatt, samt med mycken tvetalan fylld berättelse av en ung tjänstegosse, äro flera både yngre och äldre kvinnor vornde såsom trollkonor ställda under en besynnerlig rannsakning, genast oförvunne häktade och sedan pinade genom flera mot själva mänskligheten stridande påfund.
1779
Dödsstraff för Satanspakt avskaffas.
Anklagelserna om Satanspakt fortsatte, men en fällande dom innebar inte längre att den anklagade förlorade livet.
1700-talet
och framåt
1704
1704 avrättades Anna Eriksotter, 80 år, efter erkännande om att hon ”utfört konster” på prästen Nils Jonsson. Halva prästens ansikte hade blivit förlamat. Anledningen till att Anna utfört dessa konster var att prästen betett sig ”något vidrigt” mot Anna när hon förlorade jobbet som piga hos prästen. Anna var den sista som avrättades för trolldom i Sverige.
1734
1757-1761
Närmare 100 år efter att Det stora oväsendet bröt ut i Dalarna var det dags igen. Denna gången stod 13 kvinnor och 5 män anklagade för trolldom.
En stor del boskap dör plötsligt i Åls församling, Dalarna. Boskapet var orkeslösa och hade kala fläckar på sina ryggar. Händelsen startar ett rykte om att det finns ”trollpackor” i församligen. Tonårsdrängen Erik Johansson nappar på ryktet och börjar ta till med olika knep för att börjar sprida rykten om att avslöja de förmodade trollpackorna. Han sprider rykten om att grannkvinnor haft samlag med Djävulen, skryter om hur han varit i kontakt med dem och pekar ut fyra kvinnor. Konsekvenserna för de utpekade kvinnorna blir stora; de blir både förföljda, utsatta för kyrkotukt och utfrysta ur församlingen.
Den process som inleds år 1757 liknar Det stora oväsendet i det att barn sades ha kidnappats till Blåkulla. Denna gång spelar dock skadegörelse genom magi en mer central roll.
Efter tortyr erkänner de anklagade. Rättegången pågår i tre veckor, men när det framkommer att de erkänt efter tortyr frias de. Fallet uppmärksammas av grevinnan Charlotte Taube såg till att kvinnorna fick skadestånd och tack vare henne finns tortyren dokumenterad. De tvingades hänga nakna i handklovar en hel natt. En kvinna förlorade sina fingrar under tortyren.
Enbart på grund av en av helt barnsliga orimligheter sammansatt, samt med mycken tvetalan fylld berättelse av en ung tjänstegosse, äro flera både yngre och äldre kvinnor vornde såsom trollkonor ställda under en besynnerlig rannsakning, genast oförvunne häktade och sedan pinade genom flera mot själva mänskligheten stridande påfund.
1779
Dödsstraff för Satanspakt avskaffas.Anklagelserna om Satanspakt fortsatte, men en fällande dom innebar inte längre att den anklagade förlorade livet.
Var?
Hur själva trolldomsprocessen såg ut berodde delvis på var i landet man befann sig. Genom att se anklagelserna och dödsdomarna utifrån landskap blir det lättare att få en överblick över häxprocesserna
Häxor på riddjur till Blåkulla
Livet färgades av en stark folktro. Vad gjorde trollkonorna i Blåkulla och varför använder vi inte ordet häxa? Vad var det man trodde att trollkonor gjorde, och kallades dem ens för häxor?
