Ett satans påfund 

Kyrkan äger mer än 1/8 av Sveriges jord

Kontinentens häxbegrepp kommer till Sverige

De äldsta trolldomsanklagelserna man känner till i Sverige var riktade mot Karin och Birgitta Andersdotter. Karin och Birgitta var så kallade ”kloka gummor”, alltså en typ av naturläkare. Ofta använde dessa kloka gummor eller gubbar huskurer och ibland även trollramsor och vidskepelse. I Arboga stads tänkebok – en bok för rättegångsprotokoll och andra anteckningar kring juridisk och politisk händelser – från år 1471 kan man läsa att Karin och Birgitta Andersdotter ställdes inför rätta för just trolldom. Det framgår inte om de avrättades.

Den första personen man med säkerhet vet avrättades i Sverige för trolldom var Eric Clauesson. Vid tidpunkten fanns ingen lag för trolldom, utan fallet sågs som en kättarprocess. I Stockholm stads tänkebok från 1492 kan man läsa att Eric erkänt att han vänt sig till djävulen för att bli hjälpt ur fattigdomen. Han erkände att han träffat djävulen och därmed frånvänt och förnekat Gud vid nio tillfälle, och att han stulit av sin husbonde. 

För stölden dömdes Eric Clauesson till att steglas och hängas. Men att motsätta sig den etablerade trosuppfattningen sågs som ett värre brott än stölden. Faktum är att det sågs som det värsta brottet av dem alla. För sitt religiösa brott och kätteri dömdes Eric till att brännas på bål.

Kyrkan äger mer än 1/8 av Sveriges jord

Kontinentens häxbegrepp kommer till Sverige

De äldsta trolldomsanklagelserna man känner till i Sverige var riktade mot Karin och Birgitta Andersdotter. Karin och Birgitta var så kallade ”kloka gummor”, alltså en typ av naturläkare. Ofta använde dessa kloka gummor eller gubbar huskurer och ibland även trollramsor och vidskepelse. I Arboga stads tänkebok – en bok för rättegångsprotokoll och andra anteckningar kring juridisk och politisk händelser – från år 1471 kan man läsa att Karin och Birgitta Andersdotter ställdes inför rätta för just trolldom. Det framgår inte om de avrättades.

Den första personen man med säkerhet vet avrättades i Sverige för trolldom var Eric Clauesson. Vid tidpunkten fanns ingen lag för trolldom, utan fallet sågs som en kättarprocess. I Stockholm stads tänkebok från 1492 kan man läsa att Eric erkänt att han vänt sig till djävulen för att bli hjälpt ur fattigdomen. Han erkände att han träffat djävulen och därmed frånvänt och förnekat Gud vid nio tillfälle, och att han stulit av sin husbonde. 

För stölden dömdes Eric Clauesson till att steglas och hängas. Men att motsätta sig den etablerade trosuppfattningen sågs som ett värre brott än stölden. Faktum är att det sågs som det värsta brottet av dem alla. För sitt religiösa brott och kätteri dömdes Eric till att brännas på bål.

1608 fick Sverige sin första tryckta lagbok. Tidigare lästes lagen ur avskrifter, men avskrifterna hade inte alltid gjorts korrekt. Därför fanns det inte någon enhetlig lag i Sverige.
Riksdagen kunde inte enas om nya lagar, därför bestod den tryckta lagboken av de medeltida landskapslagarna och Kristoffers landslag (stadfäst 1442). Kyrkobalken kunde inte återanvändas eftersom Sverige bytt religion. Istället tillfogades ett utdrag ur Gamla testamentet. Det var så stadgandet ”En trollkona ska du icke låta leva” blev svensk lag.

Sju kvinnor avrättas i Finspång. Förmodligen brändes de levande på bål. 

Finspång låg då i Hertiginnan Maria Elisabets och Hertig Johans hertigdöme Östergötland. Hertiginnan Maria Elisabet (dotter till Karl IX) och Johan (son till Johan III) var väldigt pådrivande i processen och på deras order användes både tortyr och vattenprov. 

Ofta benämns processen om trolldom i Finspång som den första stora trolldomsproessen i Sverige. 

Blåkulla nämns för första gången i ett protokoll från Älvdalen

Trolldomsprocesser sker runtom i Dalarna.

Trolldomsprocesserna i Älvdalen pågick mellan 1667 och 1671. Processerna i Mora, byarna Oxberga och Gopshus samt i Orsa började två år senare (1669–1671). I Ocklebo pågick de mellan 1674 och 1675.

Den trolldomskommission som utsågs för Ångermanland och Gästrikland var den största kommissionen under Det stora oväsendet. Kommissionen utsågs i mars 1674 och delades i december upp i två delar. Innan kommissionens verksamhet stoppades för utredning i maj 1675 hade närmare 150 personer avrättats, varav 27 från den Södra trolldomskommissionens område. 

Den 24 april 1676 dömdes tre kvinnor till döden i Stockholm (Britta Sippel, Anna Sippel och Anna Månsdotter). Ett av rättens huvudvittnen var Johan Grijs, 12 år, som kommit från Gävle ett år tidigare när han blivit moderlös efter att hans mor avrättats för trolldom. Ytterligare två domar föll innan ett vittne bröt samman i rätten och erkände att hon ljugit.

1608 fick Sverige sin första tryckta lagbok. Tidigare lästes lagen ur avskrifter, men avskrifterna hade inte alltid gjorts korrekt. Därför fanns det inte någon enhetlig lag i Sverige.
Riksdagen kunde inte enas om nya lagar, därför bestod den tryckta lagboken av de medeltida landskapslagarna och Kristoffers landslag (stadfäst 1442). Kyrkobalken kunde inte återanvändas eftersom Sverige bytt religion. Istället tillfogades ett utdrag ur Gamla testamentet. Det var så stadgandet ”En trollkona ska du icke låta leva” blev svensk lag.

Sju kvinnor avrättas i Finspång. Förmodligen brändes de levande på bål. 

Finspång låg då i Hertiginnan Maria Elisabets och Hertig Johans hertigdöme Östergötland. Hertiginnan Maria Elisabet (dotter till Karl IX) och Johan (son till Johan III) var väldigt pådrivande i processen och på deras order användes både tortyr och vattenprov. 

Ofta benämns processen om trolldom i Finspång som den första stora trolldomsproessen i Sverige. 

Blåkulla nämns för första gången i ett protokoll från Älvdalen

Trolldomsprocesser sker runtom i Dalarna.

Trolldomsprocesserna i Älvdalen pågick mellan 1667 och 1671. Processerna i Mora, byarna Oxberga och Gopshus samt i Orsa började två år senare (1669–1671). I Ocklebo pågick de mellan 1674 och 1675.

Den trolldomskommission som utsågs för Ångermanland och Gästrikland var den största kommissionen under Det stora oväsendet. Kommissionen utsågs i mars 1674 och delades i december upp i två delar. Innan kommissionens verksamhet stoppades för utredning i maj 1675 hade närmare 150 personer avrättats, varav 27 från den Södra trolldomskommissionens område. 

Den 24 april 1676 dömdes tre kvinnor till döden i Stockholm (Britta Sippel, Anna Sippel och Anna Månsdotter). Ett av rättens huvudvittnen var Johan Grijs, 12 år, som kommit från Gävle ett år tidigare när han blivit moderlös efter att hans mor avrättats för trolldom. Ytterligare två domar föll innan ett vittne bröt samman i rätten och erkände att hon ljugit.

1704 avrättades Anna Eriksotter, 80 år, efter erkännande om att hon ”utfört konster” på prästen Nils Jonsson. Halva prästens ansikte hade blivit förlamat. Anledningen till att Anna utfört dessa konster var att prästen betett sig ”något vidrigt” mot Anna när hon förlorade jobbet som piga hos prästen. Anna var den sista som avrättades för trolldom i Sverige.

Dödsstraff för trolldom avskaffas år 1734. Det dödsstraff som är förenat med Satanspakt lever kvar.

Närmare 100 år efter att Det stora oväsendet bröt ut i Dalarna var det dags igen. Denna gången stod 13 kvinnor och 5 män anklagade för trolldom.

En stor del boskap dör plötsligt i Åls församling, Dalarna. Boskapet var orkeslösa och hade kala fläckar på sina ryggar. Händelsen startar ett rykte om att det finns ”trollpackor” i församligen. Tonårsdrängen Erik Johansson nappar på ryktet och börjar ta till med olika knep för att  börjar sprida rykten om att avslöja de förmodade trollpackorna. Han sprider rykten om att grannkvinnor haft samlag med Djävulen, skryter om hur han varit i kontakt med dem och pekar ut fyra kvinnor. Konsekvenserna för de utpekade kvinnorna blir stora; de blir både förföljda, utsatta för kyrkotukt och utfrysta ur församlingen. 

Den process som inleds år 1757 liknar Det stora oväsendet i det att barn sades ha kidnappats till Blåkulla. Denna gång spelar dock skadegörelse genom magi en mer central roll. 

Efter tortyr erkänner de anklagade. Rättegången pågår i tre veckor, men när det framkommer att de erkänt efter tortyr frias de. Fallet uppmärksammas av grevinnan Charlotte Taube såg till att kvinnorna fick skadestånd och tack vare henne finns tortyren dokumenterad. De tvingades hänga nakna i handklovar en hel natt. En kvinna förlorade sina fingrar under tortyren.

Enbart på grund av en av helt barnsliga orimligheter sammansatt, samt med mycken tvetalan fylld berättelse av en ung tjänstegosse, äro flera både yngre och äldre kvinnor vornde såsom trollkonor ställda under en besynnerlig rannsakning, genast oförvunne häktade och sedan pinade genom flera mot själva mänskligheten stridande påfund. 

Dödsstraff för Satanspakt avskaffas.

Anklagelserna om Satanspakt fortsatte, men en fällande dom innebar inte längre att den anklagade förlorade livet. 

1704 avrättades Anna Eriksotter, 80 år, efter erkännande om att hon ”utfört konster” på prästen Nils Jonsson. Halva prästens ansikte hade blivit förlamat. Anledningen till att Anna utfört dessa konster var att prästen betett sig ”något vidrigt” mot Anna när hon förlorade jobbet som piga hos prästen. Anna var den sista som avrättades för trolldom i Sverige.

Dödsstraff för trolldom avskaffas år 1734. Det dödsstraff som är förenat med Satanspakt lever kvar.

Närmare 100 år efter att Det stora oväsendet bröt ut i Dalarna var det dags igen. Denna gången stod 13 kvinnor och 5 män anklagade för trolldom.

En stor del boskap dör plötsligt i Åls församling, Dalarna. Boskapet var orkeslösa och hade kala fläckar på sina ryggar. Händelsen startar ett rykte om att det finns ”trollpackor” i församligen. Tonårsdrängen Erik Johansson nappar på ryktet och börjar ta till med olika knep för att  börjar sprida rykten om att avslöja de förmodade trollpackorna. Han sprider rykten om att grannkvinnor haft samlag med Djävulen, skryter om hur han varit i kontakt med dem och pekar ut fyra kvinnor. Konsekvenserna för de utpekade kvinnorna blir stora; de blir både förföljda, utsatta för kyrkotukt och utfrysta ur församlingen. 

Den process som inleds år 1757 liknar Det stora oväsendet i det att barn sades ha kidnappats till Blåkulla. Denna gång spelar dock skadegörelse genom magi en mer central roll.

Efter tortyr erkänner de anklagade. Rättegången pågår i tre veckor, men när det framkommer att de erkänt efter tortyr frias de. Fallet uppmärksammas av grevinnan Charlotte Taube såg till att kvinnorna fick skadestånd och tack vare henne finns tortyren dokumenterad. De tvingades hänga nakna i handklovar en hel natt. En kvinna förlorade sina fingrar under tortyren.

Enbart på grund av en av helt barnsliga orimligheter sammansatt, samt med mycken tvetalan fylld berättelse av en ung tjänstegosse, äro flera både yngre och äldre kvinnor vornde såsom trollkonor ställda under en besynnerlig rannsakning, genast oförvunne häktade och sedan pinade genom flera mot själva mänskligheten stridande påfund. 

Dödsstraff för Satanspakt avskaffas.Anklagelserna om Satanspakt fortsatte, men en fällande dom innebar inte längre att den anklagade förlorade livet.