Det stora oväsendet
Mycket av den information som florerar om ”häxor” och ”häxbränningar” är missvisande eller direkt felaktig. Därför har vi på denna sida valt att lyfta fram skönlitterära böcker, skrifter, mer djupgående forskning och annat material so bygger på fakta – material som gestaltar en sannolik bild av hur nordiska trolldomsprocesser gick till.
Skönlitterära böcker
Lyssna & lär
Övergripande
Böcker
Ankarloo, Bengt (1984). Trolldomsprocesserna i Sverige. 2. uppl., med efterskrift Stockholm: Inst. för rättshistorisk forskning.
Avhandlingar
Lagerlöf-Génetay, Birgitta (1990). De svenska häxprocessernas utbrottsskede 1668-1671: bakgrund i Övre Dalarna : social och ecklesiastik kontext = [The outbreak of the Swedish witch panic in Upper Dalarna (1668-1671) : an ethno-religious background study of contributing social and ecclesiastical factors]. Diss. Stockholm : Univ.
Utifrån landskap
Dalarna
Krönigssvärd, Carl Gustaf 1972 (1845-1849). Blåkullafärderna eller Handlingar om Trolldomsväsendet i Dalarne åren 1668 – 1673, bd I – III, Stockholm.
Lennersand, Marie & Oja, Linda (2006). Livet går vidare: Älvdalen och Rättvik efter de stora häxprocesserna 1668-1671. Hedemora: Gidlund.
Lennersand, Marie & Oja, Linda (2003). När djävulen vandrade genom landet: krishantering under häxhysterin i Dalarna 1667-1671. Karolinska förbundets årsbok. 2001, s. [9]-90.
Var?
Häxprocesserna under Det stora oväsendet (1668-1676) började med att tolvåriga Gertrud anklagades för att ha gått på vatten. Häxjakten spreds som en löpeld över landet.
På Åland (som då tillhörde Sverige) började häxprocesserna redan 1665, men där fick avrättningarna ett slut innan de han spridas till fastlandet.
Skava klockor och Blåkullafärder
I förhören kan man se att berättelserna inspirerats av en lokal folklig tradition. Det finns stora likheter mellan berättelser från olika delar av landet och flera begrepp återkommer.